Hjärtat i Skans 1 var utrymmet där kraftaggregatet fanns. Här fanns även vad som behövdes för att få värme och belysning i skansen. När fästningen byggdes installerades ett 110 volts belysningssystem och lamporna fick sin ström från ackumulatorrummet. Där fanns 55 stycken seriekopplade encelliga element på vardera 2 volt. Då fanns också en äldre tändkulemotor vars uppgift var att ladda ackumulatorerna. 1944 anslöts fästningens elsystem till öns ordinarie elnät, det gamla elaggregatet var otidsenligt och revs ut.

Tändkulemotorn

Generatorn är på 65 kilowatt, och det är ungefär vad som behövs för att värma upp en ordinär villa med elström vintertid. Den drivs av en trecylindrig tändkulemotor av Munktells-fabrikat. Tändkulemotorer har funnits i mer än hundra år, och utmärker sig för sin enkla konstruktion. De gick att köra på nästan vilket bränsle som helst.

Fåröfärjan kördes under krigsåren på ett tjärdestillat, liknande terpentin, som var en biprodukt vid tjärbränning. Ursprungsbränslet var råolja, en brännolja som kan liknas vid den sämsta sortens eldningsolja som tidigare fanns.

Tändkulemotorn har låg kompression, bränslet självantänder inte, utan man måste vid start ha något glödande i förbränningsrummet. Ursprungligen var toppen på topplocket på tändkulemotorerna utformat som en kula som värmdes med blåslampa, därav namnet tändkulemotor.

Bränsletank

Det mest iögonfallande i utrymmet är kylaren, ljuddämparen, bränsle- och oljetanken. Bränslet handpumpades förr upp till tanken med en pump från en större cistern i rummet intill. Tanken är ihopnitad, antagligen på plats! Tanken matade även oljepannan för värmen.